Jag kommer nog bli en jävligt dubbelmoralisk mamma när tiden är inne.

Jag vill ABSOLUT inte sätta mina barn i könsroller! 
Men jag kommer bli tokkär om jag går förbi ett par rosaglittriga baby-snickarbyxor. Undanflykten är att jag kan sätta dom på min son, men motargumentet till det är att jag predikar att man inte ska pynta barn efter föräldrarnas behag.
"BARN ÄR INTE ACCESSOIRER! BEBISAR SKA HA DET BEKVÄMT OCH SMIDIGT!"
Ändå gullar jag i falsett om jag ser en bebis i sjömansutstyrsel.

Jag hatar vapen och våld och vill inte köpa leksaksvapen till mina barn. 
Jag tycker leksaksvapen är lite som att köpa leksaksknark. Samtidigt tycker jag inte att föräldrar ska bestämma allt vad barnen ska göra, för jag tycker att barn ska lära sig av sina misstag.

Jag vill att mina barn ska bli framgångsrika och populära
men jag tycker att de ska ha stark integritet, stå för sina åsikter
och jag vill inte uppfostra giriga materialister som tycker att pengar är det enda viktiga.
Jag vill att mitt barn ska vara sig själv och strunta i alla andra,
men jag vill inte att mtt barn ska bli utstött och illa omtyckt.






Om jag någonsin skulle skaffa barn (om typ 10 år)
så hade det kanske varit lättast att bara luta mig tillbaka och se hur barnen formas efter hand, utan att lägga mig i hela tiden. Samtidigt tycker jag att det är föräldrarnas ansvar att uppfostra barnen till bästa möjliga människa de kan bli.


Dubbelmoral? JA! Men är det så jävla konstigt?
Det finns två aspekter av nästan allt. nästan ALLT.