För att förstå döden måste vi förstå livet. Denna planet hamnade i perfekt balans i omloppsbanan runt solen och med hjälp av syre, väte, några miljarder år och andra nödvändiga förutsättningar skapades liv. Celler blev till växter och små vattendjur. Vattendjur fick ben och utvecklades till människor och här är vi nu i våra klassrum med magnoliafärgade väggar och lysrör och datorer med microsoft office word 2007. Vi är sjutton år och existerar precis lika mycket som alla som nu är döda gjorde när dom levde. Livet bara försvinner förbi och snart är vi också döda. Snart sitter en annan generation sjuttonåringar någonstans här i närheten och låter livet gå förbi. Då är vi sedan länge försvunna och glömda. Livet är vi nu. Döden är vi härnäst.

Vi vet att vi måste dö. Idag, imorgon eller om många år. Alla vi känner, alla vi någonsin känt och kommer att känna måste dö. Precis som allting har ett slut så är döden slutet på livet. När våra barnbarns barn dött och alla fotografier har ruttnat, vad är då meningen med att vi någonsin levt? Galileo Galilei konstaterade att jorden är rund, Oskar Schindler räddade tusentals judar från förintelsen, Beethoven skrev historisk musik och Mona Lisa kommer alltid att vara världsberömd. Men vi vanliga människor som bara flyter med i tiden och försöker göra det bästa av våra egna liv, vi kommer aldrig att bli ihågkomna i historieböckerna.


Hur stor vikt har våra liv efter döden? När minnena av oss försvinner så försvinner också kännedomen om att vi någonsin har funnits. Döden i komparativ och superlativ låter inte så konstigt när man tänker efter . Död, dödare, dödast. När du precis har dött så är du ännu ihågkommen och saknad. När du glöms bort blir du dödare och när du sedan är helt borta från all konkret och andlig existens, då är du dödast.
Eller?

Allt detta är hopplöst men ganska lätt att förstå och acceptera, men så uppenbarar sig ett hopp; Fjärilseffekten.  Det sägs att en fjärils vingslag i Brasilien kan skapa en tornado i Texas. Ju längre tiden går efter du dött ju större blir spåren av ditt liv. Varenda handling, varenda steg du tar och varenda mening du yttrar räknas för framtiden. Svårt att tänka sig, men så är det. Om du försover dig, missar bussen, träffar någon du inte träffat på länge, ni pratar och din framtid är förändrad. Vad var det för litet inträffande som gjorde att du försov dig över huvud taget? Det är små tillfälligheter som gör att du träffar människorna i ditt liv. Det är små slumpmässiga tillfälligheter som skapar ditt val av utbildning, din karriär, ditt liv. Det är små slumpmässiga tillfälligheter som skapat dig.

Likt vindpusten från en fjärils vingslag som förstoras i en vindvåg och blir till en tornado, så förstoras allt vi gör i våra liv och skapar en kedja av händelser och ännu fler livsavgörande sammanträffanden. Det är en kedjereaktion, en dominoeffekt, för allt du gör när du lever skapar omständigheter som påverkar livet för någon annan efter dig.

Livet är inte meningslöst. Även om du bara levt en dag så har du påverkat någon för resten av deras liv, tänk då alla spår du hinner lämna om du hinner bli gammal innan du dör.