För några veckor sedan gjorde Skånetrafiken en marknadsundersökning .
En mellanblond, helt vanlig ung kvinna gick runt på bussen i en röd skånetrafiken-jacka
och delade ut enkäter och pennor.

"Hej skulle du vilja delta i ....."  blabla bla "det tar bara några minuter...." bla blabla
sade hon och räckte fram en Skånetrafikenpenna.
Nej tack, sade jag för jag kände inte för det.
Och det var så lätt att säga nej till henne. Hon kändes så maktlös, osäker.
Så jag tog upp fickspegeln och började sminka mig och hon gick vidare.
Ingen mer tanke åt det.






Imorse var det en liknande undersökning
och denna morgon delades lapparna ut av en medelålders man i marinblå kavaj,
vit skjorta och en guldig Bergkvarabuss-pin.
Han hade stor mage som hängde över livremmen (varför har typ ALLA 50+ män det??)
Dessutom var han lång och hade mörk röst.
Han lutade sig över mig där jag satt och sade
"Vi håller på med en undersökning... blablabla" och "det tar bara några minuter blabalbla...."
Alltså EXAKT samma sak som tjejen
och jag var EXAKT lika trött och osugen på att fylla i en tråkig enkät
ändå sa jag JaVisst snabbare än jag hann tänka.
Som om det var det enda svar som fanns.
Tror till och med att jag log.





Varför har medelålders män i kavaj och med stor mage så mycket makt?
och Varför kan/vågar inte en 17årig studenttjej säga nej, dissa, ignorera en sån,
när det är så lätt att avvisa en ung, helt vanlig kvinna?

Och varför deltar JAG, en nytänkande superfeminist i denna maktskillnad?



Jag funderade på det hela bussresan, fyllde i den satans jävla enkäten
och på Övriga kommentarer skrev jag:
Gardinerna här stinker unket och världen är orättvis.