Jag vaknade vid 8 lite bakis och mycket förtvivlad.
Både jag och Max drack igår vilket suger (dock hade vi väldigt trevligt).
Jag borde inte ha alkohol i systemet när jag ska tatueras
och Max borde absolut inte ha alkohol i systemet när han ska köra till Malmö.
Vi väckte hans mamma som var en räddande ängel
och körde oss hela vägen till Malmö, vilket jag är otroligt tacksam över
för annars hade jag inte haft en vacker tatuering på vänster överarm just nu. 



Nästan två timmar fick jag vänta och Max var med och stöttade och kramades hela tiden
medan jag växlade mellan ångestattacker, lyckorus och hyperventilation.



Tatueraren var helt underbar och söt som sötlakrits. 
Ville bara krama honom för att han var så snäll, rolig, avslappnad och profsig.
Nålens penetration gav en intensiv smärta. Det kittlades inte alls som vissa påstår.
Det kändes som en liten sylvass kniv skar i mina muskler, hela armen sved
men jag har känt värre smärtor; Smäll mot näsan, mensvärk, besvikelse, sorg.
Det här var värt svedan tusenfalt.



Ungefär 30 minuter tog det och nu sitter den där på min arm, föralltid.
Symbolen för kvinna. Lila. Min färg. Vacker. Stilren.

Bilden här under är lite dålig, tatueringen ser större ut och kladdig av salvan.
Men den är underbar, sitter lika bra på min kropp som mina axlar och min navel.




Kan förövrigt rekommendera Old Bones studio i Malmö till alla som vill tatuera sig.
dom har riktigt skön stil och attityd och är otroligt professionella inom tatueringskonsten.