Välkommen till detta möte för anonyma hypokondriker.
Dagens första steg handlar om att sluta förneka. Sluta skämmas.
Så Hej, jag heter Melissa och jag är hypokondriker
...och helt plötsligt är jag inte anonym längre.
Här kommer erkännanden.
Människor som lätt äcklas varnas.



En morgon i vintras hade jag torra, lite röda armbågar.
Jag fick panik, googlade på psoriasis och gav mig själv diagnosen Psoriasissjuk.
Jag såg foton, började gråta och ju mer information jag fick ju räddare blev jag.
Men jag hade aldrig psoriasis. Jag var bara hypokondrisk.
Samma sak hände när jag tyckte att en leverfläck på min arm såg lite konstig ut,
då trodde jag att jag hade hudcancer. Eller när jag såg lite speciell ut där nere,
då hade jag nån sällsynt könssjukdom trodde jag, men inte barnmorskan.

Och nu har jag en liten hård prick i nacken, stor som en ärta
och jag är rädd att det är en tumör. Alltså rädd på riktigt.
Jag får ont i magen när jag tänker på det.





he he, lite störd är jag nog. Men det är helt okej.
Imorgonkväll blir det Malmöfestivalen TJOHOOOOOOOO


Miss Li, Veronica Maggio, Nour El Refai och Timbuktu
PUSS