Jag ogillar skarpt de femton sekunderna när jag stängt av det varma duschvattnet,
skakar av mig de största vattendropparna, kramar ur håret lite med handen,
går ut på det kalla klinkersplattorna och sträcker mig efter handduken.
Särskilt på vintern.

Då önskar jag bara att jag var liten igen,
och att mamma stod beredd med badlakanet öppet att omsluta mig med
för att sedan stryka hennes trygga händer över mina armar och min rygg
tills jag är helt varm och torr igen.