Sorry att jag inte skrivit något innan idag,
ni måste ha värsta heroinabstinens-frossan vid dehär laget.
Synd för er att jag antagligen inte kommer skriva någonting vettigt
intressant eller givande nu. Antagligen inte ens coolt eller roligt heller.

När alla dagar går nuförtiden, och jag hör människor prata, jag får känslor,
och jag lyssnar på låtar som påverkar det centrala nervsystemet,
överallt. På stationen, i skolan, ute med hunden när jag blundar för regndropparna
så tänker jag ibland
AH dehär vill jag skriva ner. DET HÄR MÅSTE JAG DELA MED MIG AV,
det här... NUet,
oavsett om det är obehagligt och alldagligt, så är det ändå en feeling. Vackert. 
Ungefär ÄR DET SÅHÄR LIVET KÄNNS? ahaaa...

Kan omöjligt dela med mig av kvällens NU. Men jag kan säga att det är synd
att detta NU tar slut. Det kommer det såklart att göra
för senare så kommer ju detta NU
inte vara samma NU
Sen.

Fan ni fattar ju inte. Här har ni en bild att suga på