När jag tänker melodifestivalen tänker jag tusentals olika tankar,
men jag känner bara en känsla.
Vrede.


Mer om det
nu.



Klockan tio i åtta varje lördagkväll i sex veckor sitter familjen Flinga (dom bytade från Svensson för att vara lite häftiga) framför TVn med popcorn ev. cheeseballs ev. chips och lösgodis ev. ett stort block marabouchoklad. Den där nya sorten.
De justerar ljuset på nya LG-tvn och diskuterar de kommande bidragen inför kvällens höldpunkt; Melodifestivalen.


I begynnelsen av min vrede skapades snacket om melodifestival-bidragen.


Fam. Flinga tycker dansarna är duktiga. Jag tycker dansarna är pinsamma.
Jag tror kläd-stylisterna heter Pilly och Kenneth, båda är gay men den ena föddes till man och de kom aldrig in på  stylistskolan men hade kontakter via Krister Björkman.


Jag tror att låtarna är efterskrap från tidigare år. Det måste ha blivit en del under alla hundra år som melodifestivalen har pågått. Det blir ju flera tusen melodifestivalen-låtar. Inte konstigt att alla låter likadant numera.



Röstningsystemet har ungefär trettio olika moment per omgång för att det ska dra in så mycket pengar som möjligt. Resultatet av det blir dock att enbart släktingar orkar rösta och bidraget med flest/rikast släktingar vinner.  En plats i publiken kostar väl runt 700 riksdaler, ändå får endast kameralinsen se artisternas ansikte.


Vart går alla inkomster? Ja, inte på en C-komiker/nykter alkoholist till programledare iallafall. Nej, jag har genomskådat dehär.
Alla pengar investeras i Amy Diamonds karriär för annars hade hon aldrig kunnat fortsätta som artist. De tycker helt enkelt synd om den förlorade teletubbien.
Jag vet iallafall ingen som gillar henne.





Jo förresten, familjen Flinga. Familjen Flinga som älskar melodifestivalen.
Ca 3 miljoner svenskar kollar på melodifestivalen. Många älskar skiten
och många älskar att hata den.
I vilket fall som helst är jag förbannad över att sådant här kommersiellt-klyschigt-ytligt trams kan lägga sig över hela media och en tredjedel av svenska folket flera månader varje år.



Men det är ju bara vad jag tycker och for the love of god, ta det med en nypa salt