Aah. The Killers Jag är egentligen inget stort The Killers fan, de är lite för glampoppiga för mig.
Deras spelning var pampig för de körde på allt; guldregn, konfetti, bra mellansnack,
bra spelschema och jävligt pampig början och avslutning.
Jag och Lollo stod ovanpå ett bord på ölserveringen långt ifrån scenen,
och hade minst sagt perfekt utsikt. Fotot suger dock.




Äntligen en halvtimmes sol. Frukost = makrill i tomatsås.



Lollo blåser bubblor, as you can see.

 
Sanning eller konserkvens?



Se mig djupt in i ögnonen... ögonen.... hick





Lars Winnerbäck. Jag älskar hans musik. Har alltid gjort.
Hans texter har jag citerat och hans känslor har jag kännt,
det finns ingen låtskrivare i hans klass. Han är i en division för sig,
MEN fy fan vad trist han var live. Dryg. Fattar inte folk som faktiskt följer hans turnéer.
Jag såg honom två gånger på Hultsfred och det var lika stor besvikelse båda gångerna.
buu.



Som ni ser var jag längst fram under Mando Diao och skrek mig hes av åtrå och adrenalin.



och här är beviset på att jag inte zoomade.





so long bitches. ttyn. lol.