Microsmå ljudvågor
som tar form av tusentans dansande Michael Jackson
skjuts ut ur mina högtalare
glider in i mina trumhinnor
och exploderar i det centrala hjärnsystemet.

Axlarna rycker, adrenalinet får mig att må bra.
Jag blir upphetsad, varm och kall på samma gång
och hjärtat. Vad det dunkar, lungorna hänger inte med.

All I wanna say is that they don't really care about us
sjunger han.

Jag tänker på mina två orättvisa lärare.
Jag tänker på avlägsna släktingar.
Myndigheter. Poliser. Regeringen.
Syokonsulenterna. Kuratorerna på skolorna.





Sedan smekar jag musiken.
Det svider när den penetrerar mina muskler.
Jag vill ta musiken, äta den, tugga den, smaka den,
men det enda som finns kvar efter att ljudet träffat mig är alla känslor.

Fan.
Michael Jackson.
Nu sitter jag här och gråter för dig,
trots att det enda jag vill är att dansa och sjunga med.