Ibland kollar jag på Megan Foxx perfekta käklinje,
utan unnst till dubbelhaka hur mycket hon än kollar neråt och spänner halsen.
Ibland ser jag Angelina Jolies perfekta, vältränare armar,
Heidi Klums stenhårt trimmade mage
och den där söta tjejen på stans långa, smala lår.

Jag tänker "Jag kan bli sån, lätt som en plätt egentligen".
Det är sant. Bara att äta nyttigare, typ GE FAN i att äta godis/chips varje dag.
Motionera typ, någonsin till skillnad från vad jag gör nu.
Kanske till och med ut och springa,
längre än de 5 minuter jag springer till bussen varje morgon innan skolan.
"Jag ska bli sån. Smal och snygg. Yes." tänker jag.


Sedan kollar jag ner på min mjuka, lite generade mage och tänker
"men varför göra sig besväret? Jag lider ju inte av fetma direkt."
Visst, jag har hälsosamt underhudsfett så jag inte gör ont att krama.
Visst mina lår ser feta ut när jag sitter på dass och trycker dom mot toasitsen,
men vadådå?



Megan Foxx har perfekt kropp enligt Hollywood, media, 
och nästan alla män (och kvinnor) i hela världen,
men jag har perfekt kropp
enligt mig själv.