Jag smyger runt i mitt hus, helt ensam.
Det känns så ovant. Tyst. Ensamt.
Ingen som kollar konstigt på mig när jag äter som en gris,
ingen som hör mina kommentarer framför tvn.

Ingen hund som äter upp det jag tappar på golvet,
ingen hund som håller mig sällskap med sin mysiga ordlöshet.

Ingen mamma som fiser och planerar.
Ingen bror som spelar gitarr och kollar på tråkiga tvprogram.
Ingen Willy som pysslar och snusar och öppnar en lättöl så det låter Psscchh.

Ingen pojkvän att pussa och prata med.
Busa och dela med.








Dessa tankar började när jag gick in på toaletten och locket var uppe,
och jag blev arg sedan kom jag på att fan
det är ju JAG som har lämnat den uppe
för det finns ingen annan här.





Jag är helt ensam i mitt hem Universum.




och ibland när jag kollar på bilder på mig själv tänker jag Vem är den tjejen?
Kollar mig i spegeln och ser att det är fan jag, det är mina tankar och mina
känslor som fått exakt den kroppen och det ansiktet som jag ser på bilden.
Det är mitt utseende okej, men hur ser min personlighet ut? Hur ser JAG ut?