Det känns så abstrakt att mina vänner håller på att ta körkort.
En för en blommar de som rosor kapabla att föra vidare näktar.
Vänner som tar körkort är som blommor och bin,
och då är jag en jävla kaktus.

Det är inte det att jag inte KAN. Jag vill bara inte. Har inte lust. Orkar inte.
Det kostar så onödigt mycket och tar sån onödig massa tid.
Tror inte någon kommer ihåg ens hälften vad de lär sig på alla hundratals möten och föreläsningar man tvingas gå på. Och vad kostar ett körkort all inclusive? ONÖDIGT mycket.

Nej jag vill inte. Jag har andra saker för mig.
Jag känner mig för ung, för omogen.
Vuxna människor kör bil, inte jag.



Den som tar körkort först av mig och min bror får mormors bil.
Han är 14. Det lär bli han.

Å andra sidan kan diverse förståndshandikappade människor ta körkort,
så kanske nån dag blir det min tur. Och andras otur.