Igår stod jag 7 timmar och tog beställningar och betalt av kunder
samtidigt som jag stekte hundratals sillar.
Känns det som. Men jag stekte faktiskt sillar. Det är ingen metafor.

Idag har jag varit på banken. Nu har jag 160 minuters svenska.
Litteraturhistoria. Alla tre miljoner ismer och författare och pjäser och epistlar. 
Efter detta ska jag ha utvecklingssamtal sedan ska jag putsa silver och hjälpa kunder.
När jag kommit hem ikväll ska jag göra skolarbete tills jag somnar.
Jag måste.

Mina axlar trycks in i öronen för alla saker jag måste göra.
Ibland undrar jag om det är värt det.
Slackers och skolkare klarar sig ju fint. Eller?