Det är konstigt hur sex har blivit. Så komplicerat, svårt och konstigt.
Är inte sex något man har för sina lusters skull? En drift?
Ska det inte bara bli bra av sig själv? Att man gör det man känner för,
det kroppen känner för, så blir det skönt och njutbart.

Men nej, för nu är det så mycket mer. Planerande, komplikationer,
konsekvenser. Hur ser han ut och hur låter hon.
Vem juckar snabbast och vem svankar mest.
Pornografiska scenarion har etsat sig fast i minnet
och gett en idealisk bild av hur det borde vara.
Det är fan en åkomma, det bara sabbar. Sex borde vara kravlöst.
Släng hjärnan på golvet i en hög med kläderna,
och följ kroppens passion och luster, utan att tänka en massa.
(sålänge det inte skadar någon såklart)

Någonstans på vägen och i mediernas hjärntvättning och uppmålande av idealbilder,
idealdofter och idealljud, ja ALLA sinnen egentligen har korkade förutfattade meningar,
och om det inte blir så som man tror att det borde vara
då blir det hela pinsamt och "fel".

Men tvärtom.
Sex är pinsamt och fel när det är klyschigt och påspelat.
När killen gör en arg grimas, pumpar på och tjejen pipigt skriker "fuck me!". bläk.
Men visst, det finns säkert dom som gillar det... och det är ju helt okej
men jag tycker bara det verkar så jävla påtvingat, ytligt
och inte alls lika mysigt och skönt
som genuint, intimt och kravlöst sex.
Jag tror att prestationsångest och perfektionsfixering minskar njutningen.

men ja, alla tycker olika
och vilken tur att vi har yttrandefrihet.
(jävla risk att skriva om sex öppet i bloggen,
så vilken människa som helst på hela jorden kan läsa,
men vafan, jag kände ju för det)