Kvällen igår var bra på ett helt annat sätt än fredagskvällen.
Allt är dock konfidentiellt, hemligstämplat
så jag skriver om någonting annat här nu.
Något sorgligt, yaaaay!


Det sorgligaste jag vet är att glömma.

Exempel 1:
Du spenderar timme efter timme åt att lära dig alla Europas huvudstäder
till Geografiprovet i åttonde klass. Du lär dig dom utantill, faaaan vad bra.
Tre år senare när någon frågar om Rumäniens huvudstad
så har du ingen aning.

Exempel 2.
Duvet känslan du känner när du tyst njuter av någon annan människas närhet,
värmen, huden. Tryggheten. Den starka ström av välmående som strålar ut i nerverna
gör att hjärtat pickar snabbt, väldigt förtjust över någonting.
Två veckor senare inser du att den fina människa du studerat passionerat
inte alls är som du trodde, 
så alla känslor avdunstar, glöms, försvinner, betyder ingenting någonsin igen.
Var allt bara slöseri med tid då, eftersom det var så lätt att glömma?

Exempel 3.
Döden. Dör du så kan du ändå finnas i tankar, på foton och i minnen
men när dina barnbarn dött och alla foton ruttnat så kunde du lika gärna
aldrig ha funnits. Bortglömd för alltid.

MUNTERT VA!?

Allting faller.
För eller senare faller allt
// Jonas Gardell