Nu tänker jag inte skriva mer om mina fjantiga högstadie-känslor
och halvdiskreta kärleksförklaringar. Jag är stark och oberoende (fatta!)
Jag borde inse att förtjusningen bara är inbillning,
att fixeringen över en gest av det motsatta könet, pirret
i själva verket är könsdriften själv som gör sig påmind. Biologins signaler.
Vi ska ju trots allt bara fortplanta oss så att jorden kan fortsätta att leva,
som ett kretslopp. Näringskedjan. Evolutionen.
Survival of the fittest som Darwin sade.
(fast nu är det mer survival of den girigaste)

Anyway.
Jag tänker inte grubbla mer om komplicerade situationer, relationer
uteslutandet av ömsesidiga emotioner, jag bryr mig för mycket. Töntigt är det.
Jag tänker inte göra det mer!
men jag kommer att.