Jag lovade sjukgymnasten att simma på badhuset två gånger i veckan.
Jag har inte gjort det. Jag kommer inte att göra det.
Jag avskyr badhus. Det är någonting fruktansvärt obehagligt med det.
Det hårda, taggiga golvet.  Klorstanken. Jag mår illa.
Den äckliga belysningen som avslöjar varenda por, ärr, hårstrå 
och den ocharmigt skära blekheten, fetheten. Olust. Skam.

Ruttna händelser från de OBLIGATORISKA simlektionerna i mellanstadiet
har etsat sig fast i mitt psykiska memory card.
De ständiga kommentarerna över bröstens expansion,
Jag vet liksom att jag har stora tuttar för att vara 12, okej??!!!!!!!!!
Sluta tjata tjejer, killar, lärare... Låt mig va.
Snälla låt mig skämmas ifred för att jag är lite fel och ful just nu.
för fan.

Detta resulterade i 20 skolk från den OBLIGATORISKA simningen i högstadiet,
och IG-varning i Idrott.
Behöver jag ens säga att jag inte kan dyka? Har aldrig riktigt försökt.

Badhus. Avsky. Obehag obehag obehag.
Kallsup på kallsup. Kan inte andas fast jag är anfådd.
Kloret svider i ögonen. Kölden. Torrheten efteråt. Utmattningen och sårbarheten.
Blåa läppar och röda ögon.
Håret som fortfarande stinker efter fyra shamponeringar.


Jaha här sitter jag och gnäller över skam och avsky för badhus
när det jag faktiskt gör just nu är att blotta mig totalt,
avslöja mina svagheter för hela cybervärlden.
smart drag melissa.




ps. jag älskar att bada i havet <3