Vet du känslan, om du lyssnar på en låt du älskar riktigt mycket,
och det känns som att lyssna inte räcker till? Att du vill ha mer.
Du vill äta musiken, du vill gå in i den, ha sex med den, fånga den, vara den.

Ibland känner jag så för låtar. Ibland från intro till outro, ibland bara fyra stavelser.
En liten speciell betoning på ett ord, som när Krunegård sjunger Leo-nardo Di-caprio
i den där låten Hollywood Hills,
eller exakt när Franz Ferdinand sjunger "I love the sound of - you walkin away",
eller när Brody Dalle vrålar DON'T GO i The Distillers låt The Hunger.
eller hela Muse låt Starlight från början till slut, i all sin ultimata fullständighet.

Jag vill svära av välbehag. Faaan vad härligt. JÄVLAR SATANS HELVETE VAD UNDERBART
musik är liv, musik är lycka och sorg, musik är sex, musik är mat, gemenskap, energi
musik ÄR allt.

Jag är kär i musiken, och musiken är beroende av mig.
Musik existerar ju inte om ingen lyssnar. Vi har ett intimt och ömt långdistansförhållande.
Älskar dig baby, du är bäst.