Jag tror inte på spöken men kanske osynliga inbrottstjuvar.

Natten till idag, mellan klockan 03.45 och 06.00
var jag klarvaken med tre tusen hjärtslag i minuten.
Jag hade ställt en Dr. Martin känga bredvid sängen att använda vid eventuellt självförsvar,
och skrivit in 112 på mobilen utan att trycka på den gröna luren.

Jag var nämligen helt säker på att vi höll på att få inbrott,
och jag var ensam hemma. 

Efter en timmes hjärtstillestånd tog jag dock mod till mig och gick nerför trappan.
Allt såg ut som vanligt. Macen var kvar. Inget inbrott.
Men vad var det då för steg jag hört, och varför skakade min hund av rädsla?

Väldigt, väldigt obehagligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0