Klockan 23.13 igårkväll hörde jag ett skrik ifrån rummet nedanför.
Mamma hade fått syn på en spindel i sitt sovrum,
och eftersom min genpool medför en EXTREM spindelfobi,
vågade ingen försöka dammsuga upp helvetet.
Själv vågade jag inte ens gå ner för trappan.

Därför var enda alternativet att mamma sov hos mig inatt,
eftersom den ingifte mannen i huset (den enda i familjen utan spindelfobi-gener)
inte kommer hem förrän på söndag.

Men det var jättebra för idag = studiedag och mor kom på den briljanta idén
att köra iväg på SHOPPING SPREE!!!!!!!!!!! jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
(osmidig övergång från spindelsituationen till shopping här men skitsamma).


I en av butikerna blev jag fullkomligt lyrisk. Jag provade minst 20 klänningar,
och varenda en satt (utan att skryta) riktigt jävla bra på mig.
Kände mig som en hollywoodstjärna på röda mattan. Lite Katy Perry sådär nivet.
Det var allt från 50-tals Grease-inspirerade klänningar till sexiga, tighta fodral.
Prickigt, blommigt, vitt, rött, Pinup, Disney och Sex and the City.

Emellanåt kom butiksbiträdena fram till mig och gav komplimanger,
rättade till klänningen lite och log instämmande.
Säljarknep tänkte jag
MEN när jag skulle betala de två klänningarna jag förtillfället hade råd med
frågade biträdet om jag var intresserad av att vara manekäng på en av deras visningar!
Tackade dock nej eftersom det var 27 Maj... You know, SIESTA! haha :)

Men dom ville ha mitt namn och nummer ändå
så dom kunde nå mig för framtida ärenden. Shit vilken egoboost! Känner mig galet fab nu.









Ibland får man väl låta världen veta när man är nöjd över någonting?
Eller är det skryt? Ähh, var inte så jävla svenska.
PUSS!