Pannan blanksvettig av solen genom bussrutan,
och sätena luktar varm gammal bussklädsel, vilket de också är.
Jag lutar tinningen mot det svala fönstret
och ser

En humla som försöker nå i insidan av en envis blomknopp på ett körsbärsträd
En vilsen fasan treva runt bland blåsippor i en trädgård accompagnerad av två änder
En fågälskrämma på ett fält där frön blygt förväntas gro till någonting näringsrikt

Någon som cyklar utan att hålla i styret
Barn som spelar fotboll på trotoaren

och bakom mig sitter två snus och moss-luktande gubbar med bred skånska
prata om hur mycket våren underlättar, och vad snabbt det gick
trots att det tog tid.




Bussen skumpar vidare.