Att flytta hemifrån
- Jag packar långsamt ner plagg efter plagg i en stor, lila resväska.
Höstkläder, festkläder
myskläder, vinterkläder
och underkläder. - Jag skrapar försiktigt bort häftmassan bakom utvalda posters som får följa med,
råkar riva sönder tapeten ytterligare och säger Förlåt. - Halsband slår knut på sig själva i necessären
- Laddar-sladdar och vegetariska kokbäcker i en stor svart box.
- Vinglas poesi-antologier, blandskivor, skolfoton, gummistövlar
- och plattången samt allt som har med håret att göra.
Jag behöver köpa nödvändiga saker jag aldrig tänkt på förut: - En tvättkorg i plast för dom är billigast. Gärna från IKEA. Gärna marinblå.
- En klocka som inte tickar för då kan jag inte sova
-
och en alldeles egen hårfön.
Jag köpte påslakan och galgar på Jysk idag. Det kostade 220 kronor
och mina tanker gick direkt åt den mascara + rouge jag hade kunnat köpa istället.
Vad kommer att finnas i min kyl? Kommer jag glömma betala räkningen?
Vem väcker mig när jag försovit mig? Vem kan jag krama efter en jobbig dag?
Någon som kan tala om för mig hur det känns i början, att flytta hemifrån?
Jag tycker det är jättejobbigt och man saknar sin fina mamma som alltid hjälper till när man behöver det. Och som du skriver, kramarna saknar man. Hoppas allt går bra!
det är en sjuk frihet. Men man är aldrig förberedd på allt som kostar, jag har fasta utgifter på ca 6000 kr dvs hyra, el, internet, mobil, mat. Sen är det ju toapapper, tandkräm, shampoo, balsam och allt sånt man aldrig tänkt på förut. Det jobbigaste är nog att man inte kan shoppa som när man bodde hemma, ett råd är att du planerar allting hela tiden, så som veckohandling och matsedel, finns mkt pengar att spara på det :)
Det kanske inte är samma grej som det var för mig såklart, jag flyttade hemifrån när jag var 16 och hade lite mer "hjälp" från skolan ang. mat och så där. Men det jag uppskattade mest (jag bor nu hemma igen) var nog att jag kunde bestämma exakt vad jag ville äta själv, men det har du troligen redan märkt. Av de praktiska sakerna då. Socialt tyckte jag det var svårt att hitta en balansgång mellan att hänga tillräckligt mycket med sig själv utan att bli ensamvarg och utnyttja alla sociala tillfällen tillräckligt utan att bli påflugen och störig.
Men jag kan sammanfatta det i
- ta för dig!
Både av smått och litet.
Av dig själv och allt annat som erbjuds.
