Jag fick en konstig fråga häromdagen när jag och en kompis var i en skivaffär
och det lät ungefär såhär

"Melissa, om du var TVUNGEN att välja mellan att bli blind eller döv
vad hade du valt då?"

"Blind såklart. Det är det ingen tvekan på.
För utan musik
skulle jag få panik
och inte alls vara mig lik.
Musiken finns med mig vad jag än gör
den är luften jag andas och lågan jag brinner för.

Liksom tänk dig en festival i en helt tyst stad
eller en kärleksscen i en film utan ballad
och att dansa utan musik vore så fel
och en fest utan dans vore så stel
och tänk dig Paris utan dragspel.
Och hur effektfullt vore ett ljudlöst intro till James Bond
eller Titanic utan My Heart Will Go On?
och en konsert utan ljud vore inte så fett
och att hångla utan soundtrack är inte alls lika hett
så svaret är lätt

för musik är fan Allt
värmer mig när det är kallt
stärker mig när jag är svag
tröstar mig och gör mig glad
och jag märker att den förstärker vissa värker
som ett slag av behag
men det gillar jag.

Låtar är passioner
som smeker erogena zoner
med toner i miljoner

Instrumentalt och lyrik
Stämsång och skrik
applåder från en publik
det blir inte detsamma med mimik
jag behöver musik

så det kvittar om jag inte ser
för jag vill aldrig skruva ner"

Sade jag, och klappade hennes kind

"Så om jag måste välja så är jag nog blind.
jag sade det innan och jag säger det igen;
Jag kan inte leva utan musik, min vän."