Det händer alltid märkliga saker när jag är i Kristianstad.
Idag stod ett gäng fanatiska judar utanför Domus, fyra kvinnor och en man.
Kvinnorna bar stora lucia-liknande polyesterklänningar i vitt, blått och guldfärgat tyg
och mannens var vit och röd med en enorm Davids-stjärna över hela torso
och hebreisk text på ryggen.

Dom hade satt upp banderoller med utdrag från bibeln,
framför allt om domedagsprofetia och Varför judarna är så jävla speciella. 

Plötsligt började mannen vifta inlevelsefullt med armarna
och som besatt prata i micken på finlands-svenska
"Det är så shöont och gör mig så lycklig att ha Jesus vid min sida! HALLELUJAH"
En mening till - hallelujah! En mening till - hallelujah! Ytterligare en - HALLELUJAH!!!
Jag bara stod och gapade. you get the picture.

Tvärs över gatan stod dock en pigg och glad liten motståndsrörelse
bestående av två killar i 17årsåldern varav den ena bar jeansskjorta och den andra flanell,
som med munspel, bongotrumma, gitarr och sina egna röster
desperat försökte övertala judarnas extemistiska antipalestina-propaganda. 
Med breda leende halv-vrålade dom fram versen

"Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
AND NO RELIGION TOO!!!!!
Imagine all the people
Living life in peace"

Judeklubben hörde detta och gormade högre -JAG KÄNNER FRÄLSAREN - HALLELUJAH!!!
varpå de unga musikanterna sjöng och spelade ännu starkare.






...







Själv stod jag kvar och stirrade tomt på judarna,
i väntan på att de skulle räcka mig en sektisk liten broschyr
enbart för att kunna säga Nej när dom väl gjorde det.
Sedan gick jag och lade en femtiolapp i gatumusikanternas gitarrfodral
med en "tummen upp" som besvarades av ett tacksamt leende.
Måste tillägga att jag ABSOLUT INTE har något emot just judar,
utan religiösa extremister av alla slag. Även militanta ateister stör mig.
Tolerrans och acceptans please!


You may say I'm a dreamer
but i'm not the only one.
I hope some day you'll join us
and the world will be as one.