Hur många av er har haft en hyresvärd som bjuder alla sina boende på pizza och läsk?

Det är fett här.
Det är öde och tyst hunda meter bortom Camp Mörby, som man kan kalla det
men så fort man kommer nära gården känner man av livet som bor här.

Man känner liksom av energin
från alla glada, sociala studenter med unika personligheter, utseenden och bakgrund.

Det är ett eget place att bo på, ett eget rum att forma till sitt alldeles personliga crib
men ändå ett sällskapligt litet palats, plats för både umgänge och hjälpsamhet.
Mamma brukade alltid säga
"Vad gör du om det kommer en spindel när du har flyttat hemifrån?"
och
"Vem ska skruva upp locket på burkarna när du inte bor hemma längre?"
Igår kröp det en FET spindel i min hall. Naturligtvis skrek jag och fick panik,
men inte alls lika självklart slängde Dominic i rum 203 ut den åt mig. Inget snack om saken.
Bara sådär liksom.




Och ja, om mina klena händer och handleder inte räcker till
så får jag hjälp med att öppna saker också.

Jag älskar att bo i ett studenthem som detta.
Det som ett lagom organsierat, lagom fritt kollektiv.
Man vet aldrig vem man ska hitta i köket vid frukosten och vi överröstar ständigt varandra
med diverse olika musikstilar.
Pendlar från rum till rum. Ut i korridoren och mingla, ner i köket, in i allrumet och kolla film
och in i något rum för mer musik.


Jag lägger in bilder på mitt rum och korridoren snart.
Imorgon börjar skolan.

Det är bra här, tackar som frågar.
Det är fan skitbra.



Jag skulle också vilja passa på att tacka som fan,
min mamma och willy som körde mig ända hit och hjälpte mig hela helgen.
De har hjälpt mig köpa möbler, skruvat ihop dom och varit så himla stöttande.
HemsktmycketTack!