Jag föraktar alla former av trångsynthet och extremism
samt alla som besitter dessa drag.

Det spelar ingen roll huruvida du är extremkatolik eller extremateist.
Du kan lika gärna vara nazist som radikalkommunist i mina ögon,
problemet sitter i vägran att respektera och förstå andra.
Att slaviskt följa och tro på en enskild ideologi
av principiella personliga skäl, utan att verkligen tänka efter.
Det är så jävla befängt.
Människor som inte kan vidga sin inskränkta vy är funktionshindrade.


Men å andra sidan hycklar jag
eftersom jag själv inte vill respektera någon form av extremism.
Alltså är jag en antiextremism-extremist,
och därmed befängd och funktionshindrad enligt mina egna ord.

Jävla paradox.