Utanför högstadiets aula satt jag och väntade på att julkonserten skulle börja.
Borsan spelar i band och är cool. I väntan sysselsatte jag mig med att iaktta eleverna.
Deras beteende och look slog mig som en tsunami av dejá vu.
Alla dessa fit slique Lee-jeans och We-hoodies. All denna klumpiga mascara,
högljudda, våldsamma idrottskillar kontra tysta, svartklädda datornördar och esteter.
Högstadiet är kontrasternas tempel, precis som jag minns det. 
Femtonåringar byts ut men tiden står still.

På anslagstavlan stod det en stor affisch med budskapet "VÅGA AVSTÅ CANNABIS!"
men jag förstår inte varför högstadieelever skulle lockas till cannabis.
De går ju runt och är fullkomligt skyhöga på hormoner all day long.