Människor är fula monster, äckliga, fasansfulla.
Kvinnans gälla skrik, mannens groteska rytande
och alla jävla ögonfransar som bara faller av.
Löst fett under hakan eller runt den bisarra naveln
och evigt assymetriska ögonbryn.
Den tunga, lummiga stanken av diverse människovätskor.
Det är fruktansvärt vidrigt obegagligt avskyvärt,
Hemskt nog att hata.

men

Människor är vackra mirakel, oslagbara, fantastiska.
Människans röst, hudens doft och det mjuka håret i nacken.
De små lekfulla leverfläckarna på axlarna,
skära läppar som kvällshimlen
och konturen av ett par nyckelben.
Det är helt otroligt bedårande fascinerande beundransvärt,
Vackert nog att älska.