Efter att Hanna har tjatat på mig hela veckan att följa med henne på boxträning,
kickboxning, powerbox eller vadfan som helst för att bygga lite muskler,
så gav jag till slut med mig.

Enligt våra boxtränande vänner skulle träningen hållas 18.15 torsdag kväll,
Det finns dokumentation på det,
så jag och Hanna kom dit men såg inte ett enda bekant ansikte
och i omklädningsrummet var det bara vi och ingen annan. Väldigt nervösa
för lite pinsamt att hoppa in på boxning när vi är så klena TÄNKTE VI,
och våra vänner var inte där heller. Vi ringde men ingen svarade.

VÄRRE BLEV DET
för när vi gick in i idrottsshallen såg alla ut såhär:

och verkade väldigt säkra och professionella och tittade nyfiket på mig och Hanna,
för där kom vi helt okända och  i vanliga gympakläder,
What the fuck??? viskade jag till Hanna. "
"Nää men dom har nog precis tränat... boxningen är säkert efteråt."

Då började dom lägga ut mattor på hela golvet.
Varför ska man ha mattor när man boxas? Jag och Hanna tittade på varandra.
Mattor har man för att landa mjukt när man slängs på golvet,
och såvitt jag vet
så slänger man inte folk på golvet i boxning.

Men inte förrän vi blev ställda på en lång linje, och alla satte handflatorna mot varandra,
böjde sig lätt framåt och sade lågt i kör "OS" , så väste jag till Hanna
"Detta är fan inte boxning! Det är KARATE"

Vad gör man? Talespråket Bättre fly än illa fäkta accepterades inte av Hanna,
så vi tränade karate med en massa orange, blå och grönbältade karatekids och vuxna
(så gott det gick), i en timme. Och ja, det var pinsamt och ja, vi sög,
Men ändå hade vi asroligt. Den bästa träningen för magen efter allt skratt,
fast jag gör aldrig om det igen.