När ska någon upptäcka mig då?
Det har alltid varit mitt kall, liksom.
Att skriva krönikor och artiklar
ställa politiker mot väggen
intervjua artister i Tv
recensera skivor
få mediapass till festivaler
göra revolt med mitt skrivspråk
bli känd och ökänd
älskad och hatad
som förebild och dålig förebild
precis som jag vill ha det.
...
Once upon a time there was...
Melissa Linde Svantesson femton år,
sittandes i klassrummet med Dr. Martin-kängor på bordet och lila-svart hår
aggressivt provocerande debattera för jämställdhet och fred
med överlägsen uppsyn och radikala inslag av sylvassa argument som fick
de högpubertala omogna jävla innebandykillarna i klassen att rodna tyst,
följt av ett "jävla hora" följt av en på gränsen till steriliserande pungspark.
260 poäng senare och med 100 poängs marginal kom jag in på
John Bauergymnasiets IT-mediaprogram,
och det var ett slags inspirationssjälvmord vad gällde journalism.
K.M, min fd. lärare i textkommunikation,
samt A.N, min fd. lärare i diverse mediaämnen,
är bland de hemskaste människorna jag någonsin träffat,
och utan tvekan de sämsta och mest orättvisa lärarna.
Varför?
Det är en ganska lång men ärlig historia om falskhet och missbruk...
Jag kan dock säga att de är på Top10-listan över människor jag tycker illa om.
Strax under Josef Mengle och strax över Sarah Palin, typ.
Relevansen ligger i att K.A och A.N kastade pilar på mina journalistdrömmar,
på skoj. Som Dart ni vet, förrutom att jag inte är en Dart-tavla
även om man skulle kunna tro det ibland.
Efter tre år på IT-media programmet blev det en fantastisk student
med snittpoängen 18,5 vilket är asbra, då max (alla MVG) är 2.0.
NÖJD OCH LYCKLIG VAR JAG!
Jag hade sökt i tid till den där sjukt roliga Journalism-högskolan i Kalmar!
Helt perfekt. Bara två timmar bort och en kandidatexampen i journalism,
mitt drömyrke, och sedan är framtiden min räddad.
Another IT-girl will be born!
Efter examen skulle jag börja arbeta försiktigt från grunden som alla andra,
jobba mig uppåt och ha skitkul samtidigt.
Skapa mig själv ett namn utåt, bli attraktiv och efterfrågad.
Tjäna tillräckligt mycket pengar och kanske ännu mer
på ett jobb jag älskar. Framgång och karriär.
Finna en man som jag inte tröttnar på och förhoppningsvis älskar,
och göra min mamma till mormor.
Att få åldras med belåtenhet och utan minsta ångest över allt jag gick miste om härilivet.
Leva min dröm! Nå Nirvana! hallelujah
Men jag kom inte in i min dröm.
En enorm laddning tro och hopp samt 18,5 poäng räckte bara till att bli 42a reserv
på skolan och programmet jag ville gå. Skulle gå. Måste gå.
Den vita enhörningen som jag skulle rida på till regnbågen plockade upp någon annan istället
och här står jag kvar
med spruckna drömmar som glider mellan fingrarna för regnbågen flyttar sig likt förbannat
ALLTID utom räckhåll
och lämnar mig ensam med nya drömmar. Mardrömmar.
Mardrömscenario 1:
Att bli gravid och knegande med helt okej halvsöt medelsvensson-familj
samt halvtråkigt svenssonjobb och en evig längtan efter helgen fram tills jag dör.
Mardrömscenario 2:
Att ta många små onödiga halvt intressanta kurser, få studieskulder utan att bli någonting
och inte kunna flytta hemifrån förrän vid 26 års ålder, utan karriär.
Mardrömscenario 3:
Att aldrig komma ifrån Hässleholm.
I samtliga ovanstående scenarion ingår det att göra hela min släkt,
familj, vänner och gamla lärare
oerhört besvikna på mig. Hon som hade såna potential...
skulle dom säga och skaka på huvudet.
Det känns faktiskt lite tungt att bli en bitter vuxen med krossade drömmar
och inse att den enda chansen att jag kommer hamna på löpsedlarna,
få en egen Wikipedia-artikel samt bli nationellt känd och eftertraktad
är om jag massmördar 7 - 20 personer utanför en skola eller dylikt,
lyckas fly och får en hysterisk efterlysning på halsen.
Men det kommer jag såklart (förmodligen) inte göra.
Det värsta är att jag djupast inne i mitt lilla cyniska attentionwhore-hjärta
vet att jag är mer än så.
brinnande och mer full av inspiration och längtan än jag någonsin varit av vin,
(och det är rätt jävligt) vill jag så mycket.
Jag är för fan ett kap, en superstar och ett jävla fenomen.
Ska det vara så svårt att förstå det?
The question is.
När ska någon upptäcka mig då?
(text & bild Melissa Linde Svantesson)
Alltså. Måste-bara-kommentera-äntligen.
Jag är så glad att jag har upptäckt dig. Vissterligen är jag inte en auktoritär person med makt att ge dig de titlar du förtjänar. De titlar som Sverige är i behov av att vara dina. Jag är så jävla (förlåt) glad att jag har hittat hit för jag har inte bara upptäckt en menlös fördriva-slötids-blogg. Jag har hittat en himla massa inspiration, kunnat utveckla mina tankar och åsikter enormt och dessutom nåt snyggt och inspirerande att kolla på rent estetiskt när hjärnan går på lågvarv. Jag har hittat min förebild helt enkelt. Tack!
jag tycker att du är fantastisk och har följt dig sen du var 14 och asförbannad
dom där jäkla intagningarna krossar ens drömmar totalt! Varför öppnar man inte en klass till om det nu är så många som söker? Jag hitta med utbildning som jag verkligen har velat gå, och hamnar på reserv 34, dock inte med lika höga poäng som dig men ändå. Man blir ju deppig och man känner sig så jäkla dålig.
Du är redan upptäckt. Allt som behövs är bara tid.
Melissa du ska inte ge upp. finns ingen anledning. Det finns dem (jag tex) som var nr 140 på reservlistan in till min utbildning som jag var tvungen att gå annars rasade mitt liv samman. jag kom in och det innan terminen började. Du ska se att de upptäcker sitt misstag snart och kommer och hämtar dig.
saken är typ den att du skriver detta inlägget så jävla bra att det vore en förlust för sverige att inte ge dig allt du vill ha...
Hoppas verkligen att du får fart på skiten och får göra det du vill.
keep on fighting mo'fo'! <3
Chilla, sök nu i höst till vårterminstarten. Allt behöver inte göras precis denna minut. Universum har sitt sätt att ge folk det dem vill när det är som bäst. Det kommer.
Bara av ren nyfikenhet, hade du 18.5 utan meritpoäng? för isåfall om du hade en del meritpoäng kan du ju inte varit alls långt ifrån eftersom det var runt 20.50 för att komma in. Men gör högskoleprovet och sök i vår eller nästa höst! högskoleprovet räddade min framtid
Du är super het!
