Hur fan kan en tid gå så fort?
Ett halvår kvar till Siesta! blev En månad kvar! blev En vecka kvar!
Tick tick BOOM tjuta njuta chansa dansa leka smeka tjata prata
gunga sjunga tömma glömma frysa mysa lova sova vakna sakna
Dags att packa ihop tältet och åka hem. 360 dagar kvar till nästa omgång.
VA? Nyss längtade vi. Sedan var vi där. Nu minns vi.

Tusentals digitala bildbevis och mestadels oskarpa minnesbilder senare
sitter jag här och önskar att alla veckor kunde vara precis sådär.
Att varje helg vore Siesta med allt det roliga, härliga, fina
men också det råa, hårda och jobbiga. Det som sliter på kroppen och KÄNNS!
En bakfylla är underbar på en festivalcamping med växlande molnighet
och folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk.
Det är skönt att känna att man lever.


Att vakna pissnödig, svettig och illamående i ett tält klockan 05.45 på morgonen
till ljudet av falsksjungande människor som ännu inte gått och lagt sig.
Att med hjälp av armbågarna och aggressiva sparkar med fötterna (skorna på)
kravla sig ur sovsäcken.
Att slita upp tältöppningen och slänga sig på mage i det daggiga gräset
med sällskap av stjärntals cigarettfimpar, halvtomma ölburkar, trasiga plastglas,
misshandlade brassestolar samt en halv gummistövel.
Och det luktar exakt som det ser ut.


Att skrika ut JE NE REGRETTE RIEN!!!! Så att iallafall halva campingen hör det,
för att sedan spy lite följt av dagens första glas vin.
Eller cider eller öl. Minns inte så noga. Så var min torsdag morgon iallafall.




Resten av festivalen gick i samma anda. Motgångar, visst. Regn och kyla.
Förvirring och jobbigt att gå. Tidsbrist men VAFAAAAAN får jag skriva på dig eller?
Vad kommer du ifrån? HAHAHA SÄG NÅGOT PÅ GÖTEBORGSKA
Jaså Åmål? Fucking Åmål!!! Hahahhaha GISSA HUR GAMMAL JAG ÄR
Gissa vad jag heter
Får jag smaka din grogg?
Komplimanger komplimanger smicker smicker
betyder det något från folk som dricker?
Allsång i skymningen. Vem kan segla förutan vind? No woman no cry
och allt med Bob Hund.

Bob Hund var så jävla bra förresten. Fast Teddybears var bäst.
Vi hade glowsticks som vi bet sönder och skvätte runt vätskan på publiken
så att alla lös i mörkret. Sedan glömde vi allt vi någonsin lärt oss i skolan
och betedde oss som galningar. Lyckliga galningar.
Jag stod dessutom längst fram på Röyksopp och tror jag fick någon form av orgasm
när sångerskan i slutet framförde Wuthering Heights med Kate Bush
OCH DET VAR SÅ JÄVLA VACKERT och kändes så intensivt men skönt mellan revbenen.  


Jag fuskade dock med festivallivet lite genom att sova i en riktig säng hos Kristofer
större delen av nätterna. Dock mer för att vara nära honom än för att sova inomhus.
Tack och puss.


Något annat fett glädjande var att fyra personer från olika ställen i Sverige 
kom fram och berömde min blogg. Som en kärleksfull slängkyss rakt in i hjärtat.
I nästa inlägg kommer illustrationer. I det tredje kommer rörlig bild och ljud.
Have it. So long. Peace