När jag är lite nere
varför inte glädja sig med att glädja andra?
För ingenting är så upplyftande som bländandet av människors leenden
reflektera mitt ansikte, kittla mitt sorgsna hjärta
Smittar mer än alla epidemier någonsin, blott enbart genom ögonkast
för innerst inne är vissa av oss varma. Det behöver bara lysa igenom under alla lager av
ytlighet, rengöringsmedel, kosmetika, syntetisk materia
och mentala spärrar. Rädsla och präktighet. Stolthet? Bitterhet.

Så ta hjärnan och lägg den i en visuell bajspåse, och släng i brännbart
för att sedan klappa dig lite på vänster sida, utanför revbenen
och Titta vad fint