Någonting stabilt, tack! säger jag till pressbyråns butiksbiträde.
Han skrattar gjädjelöst och säger Nej men på riktigt...?
Det är kö och jag är en omständig kund.
Lägger glassen på disken. Betalar. Får ett leende och går.

När jag råkat bli för full, så full att allt rör sig och är jobbigt
vill jag bara ligga på ett iskallt golv och titta på någonting stabilt,
som en vit vägg eller en gammal ek. Djupa andetag och en kylig vind i nacken. 
Snälla värld sluta snurra. "Melissa, lägg dig på soffan"
Men den varma, mjuka soffan är fan det sista jag vill ha.
JAG VILL HA RAKA LINJER OCH HÅRDA MATERIAL. Jag vill ha livet som det är
när det inte är sådär obehagligt roterande och frustrerande oskarpt.
Fattar ni inte det?

Jag hatar den diffusa känslan av luddighet och sluddrighet,
att inte kunna greppa saker.
Att inte kunna fokusera och lita på att min hals ska bära upp mitt huvud.

Fokus, tack! säger jag till pressbyråns butiksbiträde.
Han pekar mot kylarna fulla av Ramlösa, Loka
och de där hälsosamma dryckerna med olika vitaminer och mineraler.
Jag sa FOKUS, din jävla fikus. Men han fattar inte
ingen använder ordet fikus längre.