Under valborg i lund fick jag ett moment.
Ett helt naturligt och helt fantastiskt lyckorus, när jag satt på marken och blundade
med vinden i ansiktet, doften av öl, blött gräs och vattenpipa
Musik och prat från tusentals människor dansandes i mina trummhinnor.
Det var den odefinerbara känsla jag saknat hela vintern, 
orsaken till tomheten. Det där jag inte riktigt kunde sätta fingret på.
Nu pumpar blodet ut i alla kroppsdelar igen.

Fick dock ett konstigt jävla impuls-cp-ryck att dra hem till Hässleholm och festa,
vilket kan ha varit mitt värsta misstag hittils i år
för det var tre till fyra synonymer till ordet kasst.

Valborgsbilder kommer snart,
och även en liten AMAZING AWESOME FAWCKING FILM!
jaaaaaaaaaaaaaaa