Jag går på iskall trotoar
en timme innan tidningsbudets väckarklocka ringer
Karlavagnen ser överlägset ner på mig
genom röken från en fabrikskorsten
Oändligt svarta fönster stirrar
och vart jag än vänder mig finns det ingen där.
Gatlyktorna lyser upp vägen hem för mig, bara mig
observerad av hösttrötta träd och ångan från mina lungor
Djupa andetag svider av kylan och ekar i enamheten
Och allt jag kan tänka på just då
är dig, bara dig.