Våren försvann
sommaren förföljde
hösten omkom snabbt och tyst
och längtan efter våren återuppstod.
Tiden går med förundransvärd målmedvetenhet.
Jag försöker gå bredvid
men jag haltar av förlägenhet.
Mina ben är för små
och hjärtat för stort
för att hålla tidens tempo.
Tiden lämnar allt bakom sig
så iskallt tveklöst.
Tiden har händerna tomma i språnget
Min famn är fylld till bredden.
Jag försöker balansera alla minnesbilder
(oskuldens bortfall fransk grammatik barnjular
kärlekar födelsedagar kurslitteratur människor)
mellan bröstet och mina utsträckta armar
trycker jag ihop allt jag vill behålla.
Men jag är så liten
och minnena är så många
och tiden så ostoppbar
trots att jag går efter
snett bakom och skriker
VÄNTA
VÄNTA PÅ MIG
JAG HAR TAPPAT NÅGOT!
Tiden är konstant
och livet är kort men minnet är kortare
så jag kan inte längre se meningen med det.
För alla de lyckliga stunder
är värda ingenting
när de är bortglömda.


Tiden accelererar
hjärtat krymper.