"...fast lever man i en bubbla här uppe i norr där alla tycks tro att just vi lever som man ”ska” och med den naiva övertygelsen att folk från andra länder naturligtvis inte vill något hellre än att leva som oss, bara dem provar på det ett tag och ger det en chans. Vi lever som man ”ska” och vårt sätt är det riktiga. Punkt. Men om man nu tror att kölappssystem, mellanmjölk och filosofin om att man absolut inte ska prata med någon du inte känner på bussen är någon sorts norm, kan man kanske förstå de räddas tanke om Den Stora Stygga Omvärlden?"

Ett litet utdrag (taget ur sitt sammanhang) från en blogg av en kille som sett det mesta i världen.
Han cyklar runt i alla kontinenter. Överallt. Med och mot alla odds.
En sann jävla förebild.

Här har ni honom:
http://www.lostcyclist.com/

Läs och bli inspirerade nu era trångsynta svenska fördomsjävlar!

Men visst kan jag förstå det fina i svenskheten.
Att nöja sig gott med det simpla. Att älska en skogspromenad bland granar och ekar.
Åka på semester till Thailand eller Kanarieöarna för att det är säkra drag.
Blicka ut över Stockholms skärgård och tro attt det är jordens vackraste plats.
Det är något fint med den inställningen. 
Men jag förstår inte varför ni måste tycka att svenskheten är ett föredöme.  
För det är den inte.