Inatt drömde jag att Anthony Kiedis gick förbi mig i en mörk korridor.
Han såg ut som han gjorde i mitten av 80talet; långhårig, risig och heroinerad.
Jag frågade om jag fick intervjua honom, men han hånskrattade åt mig och gick iväg.

På något sätt satt jag senare i en arena och kollade på en spelning med Red Hot Chili Peppers.
Jag kollade mig omkring och såg att Anthony Kiedis 2011 satt bredvid mig i publiken.
Kort kille, och lite över 50 år men nykter och skitsnygg.

Jag stirrade på honom länge och kände mig glad att han inte knarkade längre.
Sen vaknade jag.



Hans ansikte är så asymmetriskt. Jättesned haka
och vänster öga sitter lägre än det högra.
Men det är fint. Brister är fina.