Jag är så glad, glad, glad, glad!
Anledning? Jo

1. Jag har fått praktik!
2. Allt löser sig till slut




De ofantligt tunga problem jag kände att jag hade i högstadiet,
som jag trodde skulle äta upp mig inifrån och döda mig,
har jag sedan länge glömt bort.
Var söndag i högstadiet hade jag en fet klump i magen inför simningen på måndags-idrotten,
eftersom jag skulle bli tvungen visa mig i bikini för hela klassen
och få stå ut med spydiga kommentarer och stirrande blickar.
Vem kommer ihåg det nu? Bara jag.
Ändå var det alla andras åsikt som bekymrade mig så djupt.


Varför bekymrar vi oss så mycket om vad alla andra tycker om oss
när alla andra bara bekymrar sig om vad andra tycker om dom?
Det är ju fullkomligt meningslöst och känsloslösande.

Jag förstår inte varför människan måste vara så känslomässigt komplicerad.
Det försvårar ju hela livet, som egentligen är det vackraste som finns.
Och med facit i hand så löser sig allting. Till slut.

Om inte facit har tryckfel.
Men det är en annan spekulation som vi får ta med Tryckfels-Nisse
alternativt Ansvarig Utgivare av Livet. Vem det nu är.