Känslan av NUET fyller mig
utan att det inte märks förrän efteråt
i ett annat NU. 
I framtiden ser jag tillbaka på det där NUET
och minns det som DÅ
för då var framtiden NU.

Första gången jag tänkte den tanken var i skolbussen på väg till min lågstadieskola.
Jag var nio år och tänkte "Detta är NU. Snart kommer NU föralltid vara DÅ".
Och jag ansträngde mig allt vad jag kunde för att för att fastna i den stunden
så att jag alltid skulle komma ihåg den.

Sedan dess har jag i vissa stunder valt att plocka fram den där ansträngningen,
som gör att jag inte glömmer.
Ibland när jag ligger och håller om min kärlek eller ser en fantastisk vy på en resa
spänner jag alla mina sinnen och tänker "NU NU NU!".
På så vis glömmer jag aldrig just det där NUET.



Man skulle kunna kalla det en superkraft.
Att jag kan välja mina minnen i förväg.