Hej trogna läsare!
Ni som är kvar efter en veckas icke-uppdaterande från min sida
förtjänar att kallas trogna. Och underbara.

Nu är jag tillbaka i platta, gråa, kalla Sverige efter en vecka i paradiset Kroatien.
Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav.
Det är en svensk låt som troligtvis inte handlar om Sverige,
med tanke på att Sverige oftast lider av generell avsaknad av samtliga ovanstående,
utom möjligtvis vind. 

Fast i bryggan till refrängen sjunger dock Ted Gärdestad:
Är det inte verklighet så drömmer jag.
Jag tror att han drömde om Kroatien i den där låten.
Låt mig citera samma låt ytterligare:
än strålar solen på brunbrända ben

Det gjorde solen oavbrutet veckan jag tillbringade där med min pojkvän Drazen,
som jag förövrigt härmed officiellt utnämner till Världens Bästa Pojkvän,
av så många skäl. Jag kan aldrig tacka honom tillräckligt för allt.
Min vecka i Kroatien var jävligt rolig, fantastiskt vacker och makalöst romantisk. 
Jag har aldrig sett så starka färger och häftiga former i ett landskap.


Jag menar inte att dissa Sverige, bara naturen och klimatet i ren jämförelse med Kroatiens.
Jag gillar Sverige på många sätt.
Till exempel att vi tagit in relativt många indvandrare genom åren. I love mångkultur!
Jag gillar även att Sverige generellt är ganska icke-konservativt.
Det gläder mig. Och välfärdssamhället som förvisso rasar pga. sittande regering,
men ändå.  

Sveriges natur är dock inte mycket att skryta om.
Senare ikväll kommer bilder med bildtexter från Kroatien
där jag utvecklat en fobi för sjögurkor, klappat en sjöstjärna, solat topless i en öde lagun
Och mycket mer.


Stay tuned!