Det var lill-lördagen den första Juni och strålande väder i Kalmar.
Efter att ha förbrukat 75 cl Varm & Kall i bilen mot Hässleholm
var det strålande väder även i vårt mål. Hallelujah.
Varm & Kall är sannerligen en förtjusande dryck.

Jag kände mig som en gammal tant i omgivningen
men som en ung dam i sällskapet.
Trots pre-pubertala gåsapågar och flickebarn, höga på nikotin
så var det magiskt att befinna sig på en festivalcamping med klasskamrater denna onsdag.
Och resten av veckan.













BÄST MED SIESTA 2011:
The Ark, vädret och det faktum att jag hade väldigt, väldigt roligt.

SÄMST MED SIESTA 2011:
50 kr för 33cl Norrlands Guld i Siestas enda öltält. Fy fan era jävla svin.
Jag skäms på er bekostnad.



Jag tänker inte lägga upp banala konsert-bilder,
men mini-recensioner kan jag bjuda på.

Den Svenska Björnstammen: 8/10
Sinnessjukt ösigt, svettigt, skojigt och breathtaking snygg omgivning.

Adrian Lux: 7/10
Samma som ovan, fast inte lika skojigt.

Billie the Vision and the Dancers: 6/10
Fint, harmoniskt och snäll publik. Önskar jag kunde fler än två låtar.
Beundransvärt musikaliska artister. Dock lite sura.

Hercules and the Love Affairs: 10/10
Två frodiga svarta transexuella/transvestiter kör skön festmusik med äkta black diva-attityd.
FUCKING FABULOUS! Har aldrig sett eller hört något liknande,
särskilt inte på en fjutt-festival som Siesta. Deras show gjorde mig så jävla glad.

Ladytron: 6/10
Riktigt cool synth med två riktigt coola sångerskor.
De spelade dock mitt på heta dagen, så jag orkade inte dansa.

The Kooks: 6/10
Det känns som att Kooks är ett skitbra band som man lyssnar på. Inte tittar på.
Min kompis som aldrig hört Kooks tyckte det var skittråkigt och ville gå efter tre låtar.

Sahara Hotnights: 3/10
Lika tråkiga och sura som vanligt. Sahara Hotnight suger röv. Live och i radion.

The Ark: 10/10 +
Jag har sett The Ark tre gånger tidigare och de har alltid levererat mer än jag trodde var möjligt,
men deras spelning på Siesta 2011 var fan löjligt bra. Jävlar vilken show!
Ola Salo är Sveriges Freddie Mercury.
Jag grät vid fem olika tillfällen genom konserten, för att det var så vackert, starkt och sorgligt.
Utan tvekan top 5 bästa konserter jag sett i mitt liv, och jag har sett ett par hundra.

Håkan Hellström: 6/10
Det var den sjätte gången jag såg Håkan, och den enda då han inte var makalöst underbar.
Han verkade liksom lite trött, och hans nya image faller inte mig i smaken.
Sedan vill jag se Håkan Hellström i solsken, inte på mörka natten.

Bob Hund: 7/10
Lika underhållande och extravaganta som vanligt.
Tyvärr lämnade halva publiken Bob Hund halvvägs in i spelningen
för att gå och se Henrik Berggren. Inklusive fröken Melissa Linde-Svantesson.

Henrik Berggren: 9/10
Oj vad jag lipade. Sist jag såg Henrik Berggren var på mitt livs första Siesta, 2006.
Och nu avslutade han på mitt sista Siesta, 2011. Så jävla stämningsfullt.
Det värmde hjärtat att han verkade mycket gladare nu än 2006.



Jag med en 15-åring.
Frågor på det?