I andra klass på lågstadiet
älskade jag att skriva små dikter i mina linjerade skrivböcker.
Jag rimmade alltid på "Veckans Ord".
En gång var Veckans Ord ordet Sanning. Då fick jag problem.
Första gången någonsin fick dikten om Veckans Ord utebli.

Min lagom stränga lärarinna som vi kallade Fröken Eva
skrev då en dikt i min skrivbok istället.
Längst ner i kanten av sidan och på sniskan skrev hon:

Det var en liten snärta
som bad mig skriva en vers
Jag kände i mitt hjärta
"Det blir en farlig pärs"
Jag tänkte och jag tänkte
Knappt så tiden räckte té
Men hur jag ville skriva
så blev det dock på sne.


Skrivboken hamnade i brännbart avfall för längesen
men den dikten glömmer jag aldrig.