När jag var barn hade jag en halvkompis som verkade retarderad.
Jag hade misstänkt hennes lilla efterblivenhet ett tag,
men det blev helt klart för mig då hon skulla maila en turk hon träffat i Turkiet
(detta var under mailandets stora genomslag).
Som den skeptiska tioåring jag var kikade jag över hennes axel medan hon skrev mailat
och blev väldigt förbryllad över vad jag såg.

1. Hon skrev på svenska
2. Honanvändeintemellanslag
3. Hon avslutade varje rad med ?????????????????????

Jag sade argt åt henne att hon skulle skriva på engelska.
Hon svarade att hon inte kunde det språket.

Jag visade henne hur mellanslagstangenten fungerar.
Hon svarade att det var jobbigt att trycka på den hela tiden.

Sedan försökte jag pedagogiskt förklara frågetecknets funktion för min jämnåriga halvkompis,
men hon vägrade lyssna för hon tyckte ??????????????????? såg fint ut.

Så vi började slåss om saken.
Jag minns att jag slog henne i ryggen och att hon rev och knep min arm.
Sedan skickade hon cp-mailet precis som hon skrivit det.
Det blev slutet på vår halv-vänskap.



Sex år senare hamnade vi på samma sommarjobb, i en glassbar.
Där var reglerna sådana att vi skulle ha EN servett runt varje glasstrut.
Istället tog hon typ SJU servetter. När jag förklarat för henne att det var slöseri
fick jag en obehaglig Dejá Vu då hon arrogant svarade "Ja men jag gör på mitt sätt."
Fan vad jag hatade henne.

Först nu har jag kommit över det och tänker;
Vad skönt det vore att vara lite korkad och skita fullständigt i alla bestämmelser.
Bara göra på "mitt sätt" hela tiden.





Hon fick dock aldrig något svar från turken
och hon fick sparken från sommarjobbet ganska snabbt.

Jag vet inte vad hon gör nu för tiden, men det sista jag hörde var att hon ville bli socionom
för att det lät fint??????????????????