Håkan Hellströms ord till de som ser honom som en förebild:

"Jag tycker ändå... Just det här med att vara sig själv och så,
att det är bland det svåraste man kan vara liksom.
Det kriget utkämpas hela tiden, hos alla människor. Med all reklam
och idolfabriker som säger åt dig hur du ska bete dig för att kunna nå fram.
De försöker att ruska fram det genom att...
Du ska gå till nånting. Sen ska du skaka på huvet där borta.
Sen ska du... Sen ska du vara mer utåtriktad!
Pfft. Du ska vara mer INÅTRIKTAD, säger jag.
VÄND DIG INÅT, vänd dig inte utåt, tänk bara inåt hela tiden
så kommer du KANSKE hitta nånting.
Så det är det jag skulle vilja vara en förebild om... Det är att bara försöka känna efter själv
och gå sin egen väg och inte ta åt sig så mycket.
Det är väl det lilla jag kan erbjuda i form av förebild. Eller vad jag ska säga.
Fan vilken lång harang."

Citat Håkan Hellström från dokumentären 2 steg från Håkan.
En fantastiskt fin dokumentär förövrigt. Den finns att titta på här:
http://svtplay.se/v/2556999/k_special/2_steg_fran_hakan

Och citatet jag valde ut och älskar ligger på 51:40. Ni borde verkligen lyssna på det.
Han skrattar till och stakar sig och knäpper med fingrarna när han får till en formulering.
Det är så fint och genuint att min hals vibrerar lite och små tårar lägger sig över ögat.
Hjärtat bultar av kärlek
och plötsligt kom jag ihåg varför jag älskat artisten Håkan Hellström så oändligt mycket
i så många år.

 
Jag har inte alls lyssnat särskilt mycket på hans två senaste album, eftersom jag inte förstår dem.
Men de fyra första har jag och kan utantill.

Jag tror att man måste ha en lite vilsen själ för att djupt uppskatta Håkan Hellström.
Halva gymnasiet var jag så trygg och säker på allt att jag inte behövde hans musik.
Men i högstadiet var jag förvirrad och fann en enorm trygghet i hans texter.
Att den själsliga okunskapen skulle återkomma som vuxen studernade kvinna på universitetet,
det hade jag aldrig kunnat ana.
Men jag är tacksam för min nuvarande vilsenhet, för kärleken som glöder i hjärtat
när det möts av en för stunden helt perfekt Håkan Hellström-låt...
Den kärleken är lika storslagen som svårslagen.