Idag har jag skrivit ett platsreportage från en lågstadieskolas lunchrast.
Reportaget inleds såhär:

En korridor med overaller och dunjackor i alla dess färger
hängandes på krokar längst väggarna. Stillhet och ett avlägset prassel.
Plötsligt bryts lugnet av en aggressiv ringklocka och en trumvirvel drar igång.
Det är ljudet av exalterade fötter som springer över golvet. De slänger på sig ytterkläder
och rusar ut genom porten. De grupperar sig snabbt i olika små gäng på skolgården.
Det verkar nästan organiserat. Några pojkgäng, några flickgäng och några enstaka
som bara flanerar lugnt till synes planlöst.

Hela reportaget finns att läsa om ni klickar HÄR.


Jag fotade lite på skolgården också. Fick inte ta några foton där barnens ansikten syntes
eftersom vissa barn kan ha skyddad identitet. Jag fick heller inte ange barnens namn.
Som journalist är det viktigt att följa de pressetiska spelreglerna.
Annars kan utgivaren bli fälld av granskningsnämnden eller ännu värre:
Man kan råka skada någon.
Men det fattar inte folk som påstår att journalister bör ge signalement på misstänkta brottslingar.