Barn föds inte onda, de blir det.
Varför blir då vissa barn onda och andra neutrala, ja kanske rent av goda?

Barn lyssnar på vuxna och andra barn.
Om alla vuxna hädanefter lär barnen att alla människor är precis lika mycket värda
och lever därefter, så försvinner snart klassklyftor, rasism och krig.

Men de allra flesta vuxna (med hjälp av media) lär sina barn
att vissa människor är sämre än andra. Vuxna säger åt barnen att "Alla är lika mycket värda"
men ändå ser de ner på uteliggare, missbrukare, överviktiga, fattiga, utländska 
eller funktionshindrade. Dessutom lär de barnen att det viktigaste här i livet
är att vara smart, stark, snygg eller ha en massa saker.
Ja, vissa vuxna lär till och med sina barn att det viktigaste är att ha mycket pengar.

På så sätt blir barnen giriga och bråkar om de finaste leksakerna
och slår eller retar de svaga eller annorlunda.
När barnen växer blir de allt mer giriga, småsinta, föraktfulla eller fåfänga.
Snart är de vuxna och uppfostrar nya generationer att tänka likadant.

Jag känner inga barn, men det var inte så länge sedan jag själv var barn
så jag minns en hel del om hur elaka barn kan vara, inklusive jag själv.
Men det är inte barnens fel.
Barn föds inte onda.

...


Dock förstår jag att detta bara är en ouppnåelig utopi,
då någon egoistisk jävel såklart hade ställt sig på tvären och ändå lärt sitt barn att bli bäst
och roffa åt sig allt som de snälla barnen lärt sig att dela med sig av.
Det finns alltid en jobbig faktor som sabbar även de mest logiska utopier.