Mina damer och hen.

Jag har en laptop temporärt i mitt våld igen, oerhört lyxigt.
Utan dator i en vecka har jag FÖRSMÄKTAT på denna ö som kallas livet.
Har onekligen lidit av skrivabstinens så fort jag stött på nåt stolpskott.
Bitit mig i tungan, tänkt att jag ska omvandla ilskan till konst, som en bör

*kallar mina ord för konst som nån pretto vit manlig musiker*

Fyfan.
 

Men nu sitter jag här och har glömt de flesta av mina tankar.

 

 

Men jag minns att jag har tänkt på att jag provoceras när folk säger
"ALLA borde kalla sig feminister".
Eftersom NEJ! Så är det inte!
Personer som inte är feminister ska ge fan i att kalla sig det.

Sedan kan de kalla sig feminister,

för först när de gör något av detta så är de faktiskt feminister.

Det suger såklart när folk med feministiska värderingar vägrar kalla sig feminist
på grund av "meh jag gillar inte ordet "feminist", för jag är dum ".
Men det suger fan också när folk utan feministiska värderingar eller handlingar

går runt och kallar sig feminister bara för att det typ, är en grej.

Att kalla sig feminist är ett privilegium
som jag enbart unnar personer som faktiskt är feminister.

 

Problemet bör INTE avgränsas vid att för få "kallar sig feminister".
Problemet är de facto att alldeles för få
agerar, tänker, värderar och kämpar för feminism.  

Så är det.

 aaahhh okej det var ganska mildt och kort.
Men skönt att vara back in the game så att säga
*leker att min blogg är ett spel*
hehe. Jodå så att eh. På återseende.