tankar om Partiledardebatten

Jag blir så oerhört provocerad av rika svenska män på TV som står och diskuterar
om huruvida vi ska hjälpa utsatta som flyr för livet från andra länder.
De tror att fina formuleringar får dem att låta mindre hjärtlösa.
Men de framstår bara som fega.
 
Och det finns jätte-jättemånga män.
Blott ett par kvinnor får plats att representera politiken i detta land,
varav mer än hälften av invånarna ändå är kvinnor.
Det är något så rejält 50-tal över det, och inte på ett charmigt sätt.
 
Något annat som slår mig medan jag kollar på partiledardebatten är,
att partiledarna, våra främsta politiker, är inte särskilt någonting.
Det stora generella missnöje som råder över politiken i Sverige,
går inte att rubba genom så många svaga förslag och lösa diskussioner.
Sveriges officiellt främsta politiker är blott högfärdiga egoister utan karisma, 
som läser innantill ur ett innehållslöst manus som de skrivit med sina kollegor.
Och de får så mycket pengar för det jobbet.
Var inte jobbfrågan störst förra valet också? Och valet innan det?
 
Jag förstår att det är mer komplext än så,
men ibland undrar jag vad topp-politiker är för jobb egentligen.
Att diskutera vagt välformulerade åsikter och förslag verkar så himla simpelt.
VAG är för övrigt ett annat nyckelord för att beskriva sittande regering.
 
Det finns inget hjärta, inget engagemang, inget hopp. Knappt några åsikter heller,
bara en massa rabblande om historiska aspekter och vinklad statistik.
Snälla svenska politiker,
sluta prata så mycket och SÄG någonting istället.
 
 
 
 
Jag kommer att rösta på F! och Gudrun Schyman av uppenbara skäl.
Det är där hjärtat finns.
 
 

Kommentarer
Postat av: Malin

Jag har precis spenderat en timme (som bara flög iväg) med att läsa din blogg. Du är fantastisk, ska du veta. Din blogg är fantastisk! Klockren, rolig och intelligent. TACK för att du vågar stå upp för oss kvinnor. Jag försöker också, på mitt vis, men jag är inte lika duktig verbalt som du är.

Fortsätt skriva så ska jag fortsätta läsa!
/Malin

Svar: Tack så hemskt, hemskt mycket. Blir på riktigt tårögd av smicker och glädje. Du är också fantastisk, antar jag, efter denna kommentar. Jag kan inte tacka nog, däremot kan jag lova att fortsätta skriva.
Melissa

2013-10-08 @ 16:42:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0